hjärntrassel
Vad vill jag med dig egentligen? Jag vet inte vad jag vill. På ett sätt vill jag bara ha dig massor. Jag tänker på dig mycket, fantiserar lite. Önskar att du ska höra av dig till mig. Men det är nog nyfikenheten som styr över det. Spänningen. Men sedan när jag träffar dig känns det helt annorlunda. Inte alls någon spänning. Då är du inte den jag vill att du ska vara. Jag vill att du ska vara min snygga rakade lärare som jag klickade så pass med. Som jag kunde prata med hur lätt som helst, som visade världens entusiasm när han pratade med mig. Den personen som det inte alls var någon obehaglig och pinsam tystnad med när det var tyst. Nu är du blyg, vågar knappt titta på mig, och undviker att prata med mig. Jag gillar självsäkra killar, män, karlar. Raka motsatsen. Men i min dröm och mina tankar är det precis vad du är. På. Ber mig komma till dig, visar vad du vill. I min dröm vågar jag det jag aldrig skulle våga i verkliga livet. Jag vet vad du tycker om mig och vad du känner för mig. I min dröm vill jag komma till dig, ta kontrollen och ta dig med storm. Men jag skulle aldrig våga. Aldrig våga om du inte visade mig vägen, visar vad du vill. Tar lite kontroll. Var den jag vill att du ska vara. Var den du var för ett år sedan. Vad det hade varit bra. Jag hade fallit pladask för dig. Jag har alltid haft någon dragning till dig och jag tror inte att många av tjejerna i klassen kan påstå att du inte var attraktiv. Någon gång har man väl tänkt tanken, men snabbt viftat bort den. Nu tänker jag tanken varje dag. Jag trodde aldrig att jag skulle falla för min lärare. Hade aldrig fattat hur någon kunnat falla för sin lärare. Men oj oj oj, vad jag har fallit. Stenhårt. Men det är för den du var då. Jag tror fortfarande att du är den personen. Önskar. Vad hände? Vad synd. Men jag kommer fortsätta drömma och hoppas. En vacker dag kanske vi står där. En dag kanske vi passar ihop. Igen. Vid rätt tidpunkt.
