-
Det är helt sjukt att det knappt känns som det någonsin varit. Ändå känns det så himla mycket. Jag ser igenom bilder, tittar på dig och vet att för några dagar sedan var jag fast på din näthinna. Och jag vet vad du tänkte. Det där som du inte får tänka på. Precis som jag. Du tänkte på precis samma sak. Jag såg det i dina ögon. Dina ögon som du vände bort av besvikelse. Besviken över min reaktion. Besviken precis som jag. Du och jag vet att det är sant. Du och jag vet. Bara du och jag. Ingen kan någonsin riktigt veta. Vi kan säga vad vi vill. Vi kan berätta sanningen. Vi kan ljuga. Men ingen kommer någonsin veta vad som är sant. Folk kan tro på vad vi säger. Eller inte säger. Vi vet. Vi var där. Vi såg. Vi hörde. Vi kände. Och du tänkte på mig. Den där stunden. Du tänkte på det när du såg mig. När våra blickar möttes och det kändes som tiden stod stilla och allt runtomkring oss låg i en dimma. Du kände det. Jag vet det. Du tänkte på det. Precis som jag. För det är det enda minnet vi riktigt har av varandra. Du är ett svin. Det största i hela världen. Jag hatar din personlighet. Jag älskar det du döljer. Jag vill ha dig mer än någonting annat. Jag suktar efter din kropp. Jag vill ha det jag inte kan få. Jag vill att du ska vara det jag inte kan få. Jag vill sukta efter dig.
