oh sweet dreams
Jag drömde om dig inatt. Det var underbart. Det var en sådan fin dröm. Allt man önskar vore mitt, var mitt, allt man önskar skulle hända, hände. Den kändes så verklig. Så sann. Men sedan är ju drömmar bara en massa lögner. De får en att tro att man lever sitt önskeliv, ger en en smak av det ljuva livet, för att sedan krossa ens hjärta lite när man vaknar. Men det är väl därför de kallas drömmar. Jag drömmer om dig, inte bara nattligt utan som en livsdröm. Jag vet inte varför. Jag vet inte vad det är med dig som gör mig så såld och fast. Egentligen är det inget speciellt med dig, och egentligen vet jag inte om jag verkligen tycker såhär om dig. Jag vet bara att jag föll för dig då och trots att vi inte träffats på riktigt efter det, känner jag fortfarande av det. Kanske är det just därför. Jag ser bara dig som den du var då. Den jag var så fast för då. Eller så är det spelet. Att försöka få det man inte kan få. Fast på en mycket högre nivå. Jag kommer förlora. Oddsen är emot mig. Varför inte bara lägga sig? Vinsten är inte så hög längre. Tror jag. Då är det ju inte ens värt det? Men ändå kan jag inte lägga mig och erkänna mig förlorare. Fast jag helst av allt skulle vilja. Jag har fastnat i detta spelberoende. Jag kan lägga av för en stund, men påminns snabbt när minnen kommer tillbaka. Jag har glömt mycket. Mycket som jag blivit påmind om. När jag ser tillbaka och tänker på minnena känns det som att vi är tillbaka där. Det känns som att alt var som då. Min ställning till dig och din ställning till mig. Det var bra. Kanon. Toppen. Men så kom sommaren och svepte bort allt. Vi glömde varandra. Rättning; du glömde mig. Jag glömde dig för en sekund. Gömde undan dig bakom dammet på byrån. Visst du minns mig, som person. Inte som den. Du hälsar när vi ses, är glad, trevlig. Men vi är bara bekanta nuförtiden. Jag är äldre nu. Vuxen. Det borde ge mig bättre odds. Jag kan spela ignorant mot dig och har gjort det. Då vill du spela. Då går du all in och tar mig med storm. Det är så svårt att hålla emot, eftersom jag vet att du är game. Jag är game om du är. Men vi kan inte spela tillsammans och du är bättre. Du spelar med många, jag spelar med dig. Du har erfarenhet, du vinner. Jag förlorar. Jag vet att du gillar ignorans. Jag vet att du hatar ignorans. Du är precis likadan som jag. Vrång. Du får ignorans, blir sur och ignorerar tillbaka när du får uppmärksamhet. Precis som jag. Du kanske tänker precis som jag? Jag blir frustrerad på dig, du kanske blir frustrerad på mig? Det kanske är jag som är värst. Det kanske är jag som är bäst på game. I så fall kommer du ifatt. Jag vill vinna, men orkar inte spela längre. Jag har spelat i fyra år nu. Jag är trött.
