confession
Okej. Jag har en bekännelse. Det här är min hemliga blogg. Ingen läser den. Än. Jag har inte berättat för någon att jag har den och inte spridit den på något vis. Jag vet inte hur länge den kommer hållas hemlig, jag vet inte om jag kommer berätta eller om någon kommer hitta den, men tillsvidare är den dold. Jag har pojkvän, men senaste tiden har mycket andra känslor bubblat upp. Gamla, gömda känslor, nya känslor. Och andra känslor har sakta börjat brinna ur. Detta är känslor som är svåra att hantera eftersom jag är en människa som måste prata ur mig. Det jag gömmer måste jag på något sätt få ur mig. Jag är inte heller någon som gillar att berätta om mina töntiga problem för alla och lägga det på deras axlar, därför var detta en fin lösning. Jag menar, att skriva dessa saker i min riktiga, offentliga blogg känns lite opassande. Att folk kan läsa alla mina tankar och känslor. Att öppna upp sig och vara så naken inför alla man känner. Dessa tankar som ni vid detta lag kanske förstått är väldigt förbjudna. I alla fall när man har pojkvän. Och dagens ämne och tankar känns förbjudna i samhället. Enligt lagen osv. är det fullkomligt tillåtet, men på något sätt är man så utpekad. Jag har börjat kolla på äldre män. Alltså män. 30-40. Och jag gillar det. Deras beteende, hur de hanterar en. Allt de gör, hur de ser på livet och andra människor. De uppskattar en på ett annat sätt och uppmuntrar på ett annat sätt. Ett annat sätt som är främmande och spännande. Något som gör mig nyfiken. Jag har tidigare aldrig kunnat tänka i de banorna. Inte ens funderat på att tänka i de banorna. Män som skulle kunna vara min pappa nästan. Män i den åldern kunde jag bara se som "pappamaterial". Varje gång någon i den åldern var snäll mot en såg man det som en "pappig" gest. Men nu är man helt plötsligt vuxen och de ser en inte längre som ett barn. Män som inte känt mig som barn utan som bara ser mig som vuxen, ser det på ett annat sätt. De ser mig som en kvinna. En ung kvinna som är helt möjlig att ligga med, ragga på, ha ett förhållande med. För någon månad sedan fick en speciell person mig att öppna upp ögonen för det. Ni vet i alla filmer, alla tjejers "otroliga dröm", att ha en hemlig affär med läraren, lite det scenariot hände mig. Jag har alltid tyckt att min lärare ser bra ut, alltid tänkt lite på det och velat att han ska titta lite extra på mig. Vilket han gjorde. Jag fick nog lite extra uppmärksamhet och lite extra uppmuntran. Men så tänkte jag om och tänkte att "nej, han är min lärare, 16 år äldre än mig. Jag kan inte tänka så." Sen slutade han, det gick ett år, han och hans sambo splittade och så hörde han av sig. Han bekände någonting jag aldrig kunnat tänka mig. Och jag vart glad. Det var som att tända ett ljus. Helt plötsligt öppnade jag upp ögonen för det. Och det är så nytt och spännande. En dörr öppnades och det är klart man vill utforska det. Jag vet inte om det är normalt. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är konstigt det här..
